Nanjing
06.10.2007
34 °C
Det är nu drygt två veckor sedan jag kom till Nanjing. Tåget från Xi'an var lika obekvämt som det från Beijing; enda skillnaden var att resan från Xi'an var mycket längre. I Nanjing var det Miami-hetta som slog emot mig på stationen när jag klev av tåget med stapplande steg. Ännu en gång fick jag kännslan av att jag var på väg mot ett hem. Jag var rätt vilse men hade en adress att lämna till taxichaffisen. Den lilla kinesen som satt bakom ratten hade dock ingen aning om vart jag skulle så vi tog en omväg förbi två hotell där vi frågade om vägen.
Katja och jag är nu sambos för en termin. Vi har en liten sunkig lägenhet om två r.o.k. ett kvarter ifrån universitetsområdet. Allt är inte tipp topp men vi känner oss hemma och det går att ta en varmdusch när man behagar. Mycket mer än så tror jag inte behövs för den här vistelsen. I kvarteret har vi ett litet snabbköp där man kan inhandla förnödenheter så som toapapper eller folköl. På kvällarna efter klockan sex står ett kinesiskt par alldeles runt hörnet från oss och wookar mat för fem yuan (5 spänn). Söks en bredare meny får man gå runt nästa hörn igen där vi har en rad av enkla restauranger á la hål-i-väggen. I grannkvarteret ligger en marknad där vi handlar färska nudlar, grönsaker, tofu eller kött. Vill man nacka sin egen höna kan man göra det med. Över hela stan sitter det folk här och där med sina egna små fruktstånd så sånt finns alltid nära till hands. Här i stan har jag märkt att folk kommer på sina egna sysselsättningar om det är svårt att få jobb. En del spenderar sina dagar med att plocka skräp på gatan. Härom dagen såg jag ett äldre par som höll på att plocka isär en säng för att få virke. Har man pappkartonger att slänga säljer man dem till gumman som handlar med papp. Gäller det glas går man till tanten som handlar med flaskor. En man på hörnet har köpt en stor säck med ris och sitter nu och säljer vidare i lösvikt till den som inte vill gå så långt för att köpa gryn. Folk är bra uppfinningsrika. Vi är så bortskämda i väst att vi har mage att bli uttråkade.
Vi har en hjälp-kines här som bistår oss med lösningar till alla praktiska problem. Hans engelska namn är Wonderful och han är...underbar. Så fort vi har komplikationer ringer vi Wonderful som på ödmjukaste sätt hjälper oss tillrätta. Oavsett om det handlar om att byta glödlampa eller köpa tågbiljetter går han långt för att underlätta våran vistelse.
Jag har hittills fått tre kinesiska vänner: en språkkompis (Ina), en tékompis (Lu Xue Yan) och en pingispolare (Yuxiao Yu). Ina ska lära mig kinesiska under terminens gång vilket inte kommer bli helt lätt. I gengäld ska jag försöka hjälpa henne med engelskan.
